För ett tag sedan sedan skrev Ord och inga visor en älsket- och hatetenkät och självklart hänger jag på. Jag har också i samband med detta kommit på att jag nog är jäkligt kräsen vad gäller böcker…
JAG GILLAR
Litterära miljöer: Gärna dystra, mystiska, otäcka och historiska/ålderdomliga platser och miljöer. T.ex. London under 1800-talet. Eller England överhuvudtaget, när jag tänker efter! Jag gillar också ”country noir” i nordamerikansk miljö. Viktigt är även att miljöerna är skapade på ett sätt som gör att jag kan ”tro” på dem till viss grad. Alltså, att det inte blir för mycket av det goda. Det ska verka som att författaren omedvetet har skapat en viss litterär miljö och känslan i den – inte som om han eller hon verkligen har gjort allt för att skriva mig på näsan i form av övertydliga överdrifter. Jag gillar när författaren lägger ner arbete på att göra karaktärerna verkliga och utveckla relationerna mellan dem så att man engageras och bryr sig om dem. Det får gärna vara rått och brutalt samtidigt som det är känslosamt. Inte för mycket ”fluff”.
Genrer: Genre har mindre betydelse om boken är välskriven. Jag vurmar visserligen mest för realism (gärna naturalism för att vara petig), dramathrillers och i viss mån skräck.
Typ av språk: Beror på vilken sorts genre det är, vem boken riktar sig till, vad den handlar om samt vem berättaren är. Jag vill att språket ska låta naturligt i den bok jag läser. Jag vill också kunna känna igen mig i det som skrivs – inte personligen - men att karaktärer och miljöer ändå känns någorlunda trovärdiga. Det går alltså bra med såväl poetiska bildspråk som mer nyktra observationer bara det är väl utfört, passar boken och övertygar mig som läsare. Överambitiösa överdrifter undanbedes således även här. Språket är otroligt viktigt för att jag ska tycka att en bok är bra och trovärdig. Det skapar nästan halva känslan och är väl den faktor som gör att man som läsare blir berörd eller ej. En grej till bara: jag gillar långa beskrivningar av saker och ting.
Boklängd: När jag gillar en bok får den gärna vara lång och vice versa. 
Annars spelar det ingen roll. Det ska kännas som att inget har glömts bort och inget har varit överflödigt när man har läst ut boken.
Typexempel: Typ alla böcker av Sarah Waters och Rose Tremain, Vredens druvor av John Steinbeck, David Copperfield av Charles Dickens, Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Sugar av Michel Faber, Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë, Dödssynden av Harper Lee, Nässlorna blomma av Harry Martinson…
JAG OGILLAR
Litterära miljöer: Som sagt: allt som inte är bra beskrivet och inte övertygar mig gillas inte. Jag gillar inte när författaren överdriver med massvis av stereotypa element som ”bör höra till genren” för att med flit göra boken ”mysig”. Svårt att förklara vad jag menar här men det kan verkligen få mig att gnissla tänder. Annars är jag inte särskilt förtjust i moderna medelsvenssonmiljöer som beskriver skilsmässor, allas ungar till höger och vänster, livskriser osv. Ogillas gör även perfekta kvinnliga huvudkaraktärer (anländer ofta till ett stort gammalt hus fullt med gamla möbler och mysterier på landet) som arbetar med litteratur/historia/arkeologi/antikviteter/hattar/på universitet. Jag gillar inte heller böcker som utspelar sig i skuggan av andra världskriget. Visst, det är viktigt att berätta om vad som hände med judeförföljelserna och allt, men de är så förbaskat lika allihop.
Genrer: Jag gillar inte memoarer skrivna av nutidskändisar, romaner skrivna av världsfrånvända amerikanska hemmafruar eller mansgrisar, politiska böcker, verklighetsbaserade romaner om övergrepp och psykisk ohälsa, chick-lit, YA-chick-lits (även vampyrböcker av YA-modell räknas in här), deckare av svensk modell, stereotyp fantasy, författare som skriver varianter av eller ”fortsättningar” på andra författares klassiska böcker… Vanligtvis gillar jag historiska romaner, men inte när det blir för kioskromansaktigt och sliskigt, dvs. när författarinnan mest har ägnat sin tid åt att beskriva hur vacker huvudpersonen är och hur mycket hon älskar den och den snygge pojken samtidigt som den onde och rike herremannen trampar runt i kulisserna för att tvinga damen till giftermål…. Suck. Sammanfattningvis gillar jag inte stereotypa genrer där man vet på ett ungefär vad som kommer att dyka upp redan innan man öppnat boken. Därför gillar jag oftast inte heller böcker som riktar sig till ett visst kön på läsaren.
Boklängd: Är boken dålig ogillar jag naturligtvis att den är tjock… 
Annars spelar det ingen roll.
Typ av språk: Se ovan. Jag avskyr som sagt när författaren slår knut på sig själv i försöket att skapa en viss miljö och ett visst språk. T.ex. när den kvinnliga huvudpersonen i YA-litteratur alltid ska vara introvert, svårmodig och utvald. Jag gillar inte heller när det blir för ytligt och glättigt (typ äppelkäcka och perfekta karaktärer) eller när det låter löjligt intellektuellt fast det inte är det minsta intellektuellt.
Typexempel: Elizabeth Nemert, Kate Morton och Tamara McKinley. Millennium. Twilight. Alvklingan av Nick Perumov, Shades of Milk and Honey av M.R. Kowal, Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril, Om inte nu så när av Annika Thor, Röda rummet av August Strindberg, Jan Guillou…
Vad älskar och hatar du?
