Men Maja befinner sig också i England för att studera konst i Oxford. Där kommer hon att bo inackorderad i en gammal anrik universitetsbyggnad och gå på konstföreläsningar dagarna i ända. Från första början blir hon bästa vän med två andra studenter och förälskar sig dessutom i en skotsk klasskamrat, som är begåvad men verkar lite farlig och hemlighetsfull. Samtidigt som utredningen om mamman pågår sker det mystiska saker på skolan som bara Maja kan se. Det visar sig att det har skett konstiga dödsfall i elevhemmet för länge sedan, vilket verkar höra samman med att någon är ute efter Maja själv…
Döden på en blek häst är Hellbergs andra roman och en fristående fortsättning på Styggelsen. Jag läste nyligen att författaren själv bor i England, så visst var miljöbeskrivningarna genuint engelska. Min tanke är även att hon måste vara bevandrad i konst, för beskrivningarna som rörde målning och dylikt kändes också mycket trovärdiga (även om jag själv knappt vet skillnaden mellan bläck och blyerts).
Men det är något ytligt med denna roman som gjorde att jag aldrig brydde mig riktigt om den. För det första gör huvudpersonen Maja Grå verkligen skäl för sitt namn. För övrigt andas det alltför mycket enkel ungdomsroman över det hela. Huvudkaraktärerna känns väldigt tillrättalagda med barnsligt språk och glättigt beteende. Däremot gillar jag ”birollerna” mer, till exempel polismannen Steve. Jag blev också lite besviken på att det var mer deckare än skräck över det hela. Jag hade väntat mig något med mer djup och psykologisk skräck som lämnar lite bestående spår efter sig hos läsaren.
Men för sin genre är det inte alls en dålig bok, även om den inte föll i just min personliga smak. Den är inte förutsägbar, lättlästheten till trots, och bjuder dessutom på en hel del mysrysarfaktorer. Och som sagt vill jag ge den ett stort plus för de trovärdiga brittiska miljöerna som gör att man själv gärna tar första bästa Ryan Air-plan till ön ifråga. Är man”into” spännande och lättsamma underhållningsromaner som inte är alltför komplicerade är detta en bok att gilla. Fortsättningen, Tistelblomman, utkommer dessutom nu i januari för den som vill läsa mer om Maja Grå.
Stort tack till Månpocket för recensionsexemplaret!
Hellberg, Amanda (2011). Döden på en blek häst. Stockholm: Månpocket.
Jag gillar Döden på en blek häst, framförallt mysrysinslagen och – som du säger – miljön. Däremot blev jag besviken på deckarupplösningen, det var lite förutsägbart och trist.
Men Styggelsen är fantastisk! Äcklig, framförallt och en helt annan typ av bok. Har du läst den?
Nej, Styggelsen har jag inte läst. Jag rör mig ju inom vården, så jag har inte vågat det än.
Men det verkar ju vara en helt annan typ av roman, som du säger, så kanske tar jag mod till mig! Tistelblomman däremot kommer jag inte att läsa, eftersom den verkar köra på samma deckarspår som Döden på en blek häst.
Åh men då förstår jag att du inte riktigt vågar, det vet jag inte om jag själv hade gjort. Å andra sidan utspelar den ju sig till största delen under 1940- talet så förhoppningsvis kan man få lite distans till det
Men den *är* riktigt vidrig, jag mådde nästan illa ibland när jag läste den. Helt annan typ av bok och mycket bättre än Döden…
Tror ändå jag ska läsa Tistelblomman, kommer ha svårt att hålla mig borta
Styggelsen var otroligt otäck och bra. Döden på en blek häst var en helt annan slags bok, jag blev lite besviken även om jag gillade den. Hade nog förväntat mig något annat, mer likt den första boken.
Polisen Steve gillade jag jättemycket! Hoppas han dyker upp i Tistelblomman också.
Det är många som lovordar Styggelsen, så den måste nästan läsas (om jag vågar, vill säga)! Ja, vi får hoppas att gamle Steve får leva vidare i kommande romaner också.
Intressant! Jag hade inte alls det intrygget av boken! Det är spännande att man kan ha så olika läsupplevelser. Man har ju hört att en hel del om hur bra Styggelsen ska vara! Den måste jag ju läsa!
Jag har ju lite skruvad smak.
Nä, men skämt åsido: det beror nog på att jag förväntade mig något helt annat, något mer mörkt och suggestivt, istället för en chic collegeroman med lite övernaturliga och kriminallitterära inslag. Men den är som sagt inte dåligt skriven på något vis, så jag förstår att många gillar den! 
Det där med förväntningar är dumt. Jag hade inga tankar alls om den och det är oftast så jag vill ha det. Därför jag sällan läser för hypade böcker och undviker att läsa om böcker jag vet att jag vill läsa. Men att jämföra upplevelser efteråt tycker jag är superkul! Sen är ju smaken som baken också…
Precis!
Och det är det som är så roligt med böcker: att de är så levande och dynamiska. En och samma text kan ju uppfattas på tusen olika sätt beroende på vem läsaren är och hur han eller hon tolkar beroende på personlighet, ålder, kön, tidigare upplevelser, erfarenheter etc.