Historiefreak är något jag alltid har varit och 1700-talet är en tidsepok som har tett sig lite extra intressant. Varför vet jag inte riktigt. Kanske beror det på att man nu började anamma upplysningens ideal om förnuftet och lite smått närma sig de värderingar vi fortfarande har idag om demokrati och lika rättigheter för alla människor. Dessutom var ju kläderna helt sanslösa. Egentligen är det ju helt sjukt att karlar kan se så bra ut i pudrade peruker och högklackat. ^^
Men det svenska 1700-talet känner vi kanske inte till lika väl. För det mesta är det upplysnings- och stilidealet Frankrike och den industriella revolutionen i England som brukar uppmärksammas under denna period. Det har dock visat sig att det var riktigt turbulent i Sverige under detta århundrade. Statskupper, krig, mord på maskeradbaler, Axel von Fersens bokstavliga fall och det Bernadottska inträdet på tronen är bara några av de dramatiska händelser som skedde då.
Årstafruns dolda dagböcker tar upp allt detta, men det är framförallt 1700-talets vardagsliv som står i centrum. Ekero Eriksson är en historiker som genom att ha tagit del av Årstafruns, eller Märta Helena von Schnells, autentiska dagböcker nu kan återberätta sin tolkning av delar av såväl Årstafamiljens liv och den omgivande verklighet de levde i.
Märta Helena Reenstierna kom ursprungligen från Småland och gifte sig 1775 med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell. De fick sammanlagt åtta barn, men Märta Helena överlevde dem alla. Endast en son uppnådde vuxen ålder. Familjen levde ändå glatt med mycket kalasande och berömda bekanta, däribland Carl Michael Bellman. Men de ägnade sig också åt vardagliga bestyr på gården med olydigt tjänstefolk och en son som mest bara ställde till det för sig. Döden umgicks man ständigt med, fattig som rik, då farsoter ständigt härjade och när som helst kunde slå till. Intressant är också att inte alla i adeln levde i överflöd med idel undergivna tjänare. Även om man festade till ibland tog man som husbonde och husfru ansvar för allt och alla på gården, som man levde sida vid sida med, vilket inte alltid var så lätt. Inte sällan uppstod problem med fylleri och bråk om vem som bestämde.
Så glöm den pinsamma tv-serien Anno 1790 som nyligen visades på SVT. Är man intresserad av 1700-talet och av historia i stort tycker jag absolut att man ska läsa Årstafruns dolda dagböcker istället. Förutom att vara ett betydelsefullt historiskt dokument över tiden får man ta del av en adelsdams egna tankar, vilket tillsammans ger en lärorik bild över livet i Sverige under denna tid.
Ekero Eriksson, Kristina (2010). Årstafruns dolda dagböcker. Stockholm: Norstedts.





Det låter spännande! (säger ett annat historiefreak). Är den skriven som en dagboksroman eller en ”vanlig” roman?
Annars är min favoritbok från det svenska 1700-talet Drottningens juvelsmycke av Almqvist. Så otroligt underbar
Hm, varken eller egentligen. Förutom att det förekommer en del utdrag från dagboken så är boken mer skriven som en biografi som baserar sig på Årstafruns iakttagelser.
Jag gillade även Almqvists Det går an – har du läst den? Hur som helst, man borde läsa mer av honom!
Åh, jag älskar Drottningens juvelsmycke med Tintomara och company – en av de bästa romanerna någonsin!
Kanske ska testa och läsa den då. Egentligen är jag inte mycket för biografier men 1700- talet är ju alltid 1700- talet
Det *är* verkligen en av de bästa romanerna någonsin! Jag har läst Det går an också, mycket bra den med! Man borde verkligen läsa mer Almqvist!
Vad kul att du också gillar den
Den låter väldigt spännande och intressant! Historia är ju också ett av mina favoritämnen och det är ju svårt att inte fascineras av just 1700-talet med alla sina revolutioner, vackra kläder och fascinerande filosofer! Ser man till dräkthistorian är 1700- och 1500-talet mina klara favoriter. Denna bok får man nog absolut skriva upp som läsvärd, låter som att man kan få ta del av en hel del intressanta reflektioner kring tiden och det vardagliga livet…
Ja, jag gillar också dräkterna från den tiden! De var säkert inte särskilt bekväma, men likväl vackra.