Min nya vän

Egentligen skulle jag bara provläsa några sidor i Donna Tartts Den lille vännen för att se om författarens stil, som jag inte tidigare har läst något utav, passade min smak. Den hemliga historien är ju med i mitt Kill Hyllvärmare-projekt, men har inte hunnits med ännu. Hur som helst utökades ”några sidor” till att jag bara skulle läsa klart prologen. Två andra tegelstenar befinner sig samtidigt under läsning och att utöka högen med ännu en sexhundrasidorskoloss gör inte saken lättare. Jag som har statistiktenta om tre veckor och helhjärtat borde plugga determinationskoefficienter, t-fördelningar och p-värden. Men summan av kardemumman är att jag har fallit pladask och ”några sidor” har blivit likamed 200 över dagen. Det går helt enkelt inte att låta bli att älska Den lille vännen, som innehåller allt som är så bra, så bra: sydstatsmiljö, 70-tal, fenomenala miljö- och personskildringar plus ett kusligt mysterium som några barn ska lösa. Tack, Donna Tartt! Nu måste jag återgå till boken.

Read Full Post »