Tur att man var ledig idag, för igår låg jag och läste klart det sista av Donna Tartts Den lille vännen till klockan 02.00 på morgonen. Ögonen svider för tillfället, men det var det värt. Jag är helt förtrollad och förundrad över att en bok kan vara så bra och att en författare kan vara så perfekt. Detta är helt klart en av de bästa romanerna som har korsat min väg någonsin.
Den lille vännen tar sin början i Mississippi i den sömniga lilla orten Alexandria. Det är 1960-tal och familjen Cleve håller just på att förbereda Mors Dag-middagen när den åttaårige Robin plötsligt saknas och senare hittas strypt hängandes från ett träd i trädgården. Denna fruktansvärda händelse ligger till grund för det som beskrivs i merparten av romanen.
Det blir 1970-tal och Robins syster Harriet är nu tolv år. Hon var nyfödd när hennes storebror mördades och minns inget av händelsen, men märker hur mycket familjen har påverkats. Pappan har flyttat permanent till Nashville och lever där med sin älskarinna medan mamman ligger inne på sitt rum dagarna i ända och äter pepparmintsglass och låter det svarta hembiträdet Ida Rhew sköta huset och barnen. Till familjen hör också en stenhård mormor och ett gäng originella gammelmostrar som fungerar lite som extramammor till systrarna. Harriet, en allvarlig och bokslukande pojkflicka med Mowgli-frisyr bestämmer sig för att med hjälp av bästisen Hely försöka lösa mordet på sin bror under sommarlovet, vilket leder till en mängd farliga situationer, bland annat när hon riktar in sina galna hämndaktioner på den amfetamintillverkande white-trash-familjen Ratcliffe.
Det är visserligen inte själva brottet som står i centrum i Den lille vännen, utan berättelsen om familjen och det ganska inskränkta samhället som byggs upp kring det. Lite som i världens bästa bok enligt mig; Dödssynden av Harper Lee. Gillar man den kommer man definitivt inte att bli besviken på denna bok. Karaktärerna är fulla av djup och Tartt målar upp ett samhälle fullt av underliggande rasism, trasiga familjer, våld och sociala orättvisor samtidigt som hon inte skuldbelägger någon särskild. Det är också en väldigt pricksäker skildring av barndomen och hur maktlös man är som barn, hur härliga och ansvarslösa sommarloven än verkar.
Kapitelen är ganska långa och känns lite som noveller. De handlar om samma personer och plats, men berättar små historier inne i historien. Och det är den lugna sydstatskänslan i 70-talsskrud som jag älskar. Hur Harriets syster Allison och hembiträdet Ida tittar på (den ursprungliga) vampyrserien Dark Shadows tillsammans. De gamla bilarna, syltorna, kolonialstilen på husen, de stora verandorna. De stekheta vägarna som kryllar av giftormar, mormoner och skumma predikanter från bergstrakterna i Kentucky, det otäcka religiösa sommarlägret, skräckserietidningarna. Allt är bara så nostalgiskt samtidigt som berättelsen har driv med både spänning och sorg, samt ett nervkittlande slut i ett förruttnat vattentorn som höll mig vaken länge.
Man blir engagerad helt enkelt. Men nu känns allt bara tomt och jag är rädd att andra böcker får svårt att leva upp till detta. I värsta fall får jag helt enkelt ta mig an Den hemliga historien så snart som möjligt. En rolig vetskap är även att Tartt är på gång med en sprillans ny roman!
Tartt, Donna (2002). Den lille vännen. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2003.
Åh vad roligt att läsa en sådan fin kärleksrecension till den här boken. För det har ju verkligen fått blandade recensioner. Jag har den liggandes här men inte läst än. Däremot så läste jag ju ”Den hemliga historien” som jag älskade
Fast det där om Tartt och hennes nya roman. Hon har ju skrivit på den i typ 10 år snart. Känns som att det är ett evighetsprojekt för henne.
Jo, jag har också sett väldigt blandade omdömen. Men jag är helt knockad.
Hoppas att du gillar den lika mycket som jag när du väl läser den!
Haha, Tartt verkar ha en tioårsperiod för att skriva sina romaner. I och för sig kan jag förstå att det tar tid – i alla fall med tanke på hur välskriven ”Den lille vännen” är. Men efter att ha snokat runt på nätet verkar den nya romanen ha release 2012. Hoppas att det stämmer!
Åh hurra!! Ska hålla tummarna här så de blir blå och passa på att läsa den här snarast då
Yay, det låter bra!
Jag blir inte mindre frestad att läsa boken nu. (: Jag får skriva upp Tartt på listan över författare jag vill läsa helt enkelt. (:
Ja, gör det! Detta får inte missas!
Jag älskar Dödssynden. Jag måste läsa den här! Vilken fin recension
Ja, Dödssynden regerar! Jag måste se filmatiseringen snart. Hur som helst är inte handlingen så lik ”Den lille vännen”, men däremot känslan och det underliggande temat.
[...] Dessutom vill jag läsa Den hemliga historien av Donna Tartt, då jag blev störtförälskad i Den lille vännen i [...]