"En dag" av David Nicholls

Nu är den äntligen utläst – romanen som varit en så stor snackis och favorit hos läsarna och som dessutom blivit film med bland andra Anne Hathaway i huvudrollen. Som vanligt är jag lite sen med att läsa de där hajpböckerna, och troligtvis hade jag aldrig ens sneglat åt En dag om det inte varit för att jag hört så mycket gott om den. Romantiska komedier om moderna storstadsmänniskor är inte riktigt min grej i vanliga fall, varken i film- eller bokform. Men tack och lov bjuds läsaren, förutom på karaktärer som festar och jobbar med teater, tv, egna ekologiska caféer, författarskap, även på en del mörkare sidor. Den där London-coolheten har trots allt en baksida.

En Dag handlar om universitetkompisarna Emma och Dexter, som den 15 juli 1988 träffas på sin examenskväll i Edinburgh. Den snygge och tillbakalutade Dexter kommer från en lite finare Oxford-familj medan den intelligenta och kulturintresserade Emma är från arbetarklassens Yorkshire. Trots skillnaderna uppstår ett starkt band dem emellan och de lyckas hålla kontakten genom åren samtidigt som deras liv utvecklas åt helt olika håll.  I varje kapitel får vi följa dem vad de gör just den 15 juli från ungdom till medelåldern. Dexter får jobb på tv, blir kändis och lever ett trendigt I-don’t-give-a-f***-liv och Emma kämpar på en mexikansk sylta och lyckas till slut bli lärare medan hon drömmer om ett liv som författare. Genom med- och motgångar följs de åt, inte alltid helt sams, och man frågar sig ständigt hur det ska gå för paret, om de kommer att få varandra i slutet.

Det märks att Nicholls också sysslar med att skriva film- och tv-manus för boken kändes ganska ”filmisk” överlag. Det var rappt, lättsamt och lättläst. Och det finns romantiska komedier som är helt underbara vad gäller film (till exempel Love actually och Bridget Jones’ dagbok) och sedan finns det de som är mer meningslösa (kommer inte på någon titel just nu, men något med Sarah Jessica Parker ligger nära till hands). En dag hamnar nog någonstans i mitten. Jag hade absolut inte tråkigt när jag läste, men trots sorgliga inslag kändes det lite ytligt. Lite som en nostalgisk tillbakablick på det samhälle som författaren själv var ung i. 90-talsreferenserna haglar och det romantiska skenet ligger tjockt och lysande över det hippa London där vinet, kvinnorna och sången flödar. Det var trevlig underhållning för stunden men troligtvis inget som jag kommer att bära med mig.

Jag störde mig också lite på att det var mannen, Dexter, som skulle vara den slarvige men lyckade showbiz-killen med hundratals flickvänner och på ständig fest. Emma däremot var den duktiga och trogna tjejen, den som är snäll och lite halvnördig med tjockbågade glasögon, som alltid ställer upp och inte kan ha normala relationer för att hon aldrig kan glömma den snygga och egoistiske Dexter. Trots att hon var bäst i klassen fick hon nöja sig med sämre möjligheter. Jag vet inte om det är en aning könsstereotypt eller bara en spegling av hur det ser ut i verkliga livet.

Jag tycker med andra ord att En dag var helt okej, lite halvmysig och lätt. Antagligen kommer jag att se filmen också och hoppas att jag gillar den ännu mer. Jag, och mina närmaste, hoppas även att jag kommer att bli botad från de musikreferenser som titeln har givit mig – under de senaste dagarna har jag konstant vrålsjungit Tommy Nilssons Melodifestivallåt från 1989 med samma namn på högsta volym. Nostalgi är härligt.

Nicholls, David (2009). En dag. Stockholm: Printz Publishing, 2010.