Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om klassiker vi vill läsa i sommar eller som vi har läst tidigare, och eftersom mitt hjärta klappar lite extra för denna ”genre” så måste jag självklart bidra med ett inlägg!

1. Lysande utsikter (1860) av Charles Dickens
Jag såg filmen från 1999 (BBC såklart) för ett flertal år sedan och minns hur mystisk och kuslig berättelsen var. Den följer den föräldralösa pojken Pip och hans ”lysande utsikter” mellan åren 1812-1840. Som barn får han arbete hos den gamla fröken Havisham och hennes fosterdotter Estella, som lever tillsammans i ett kusligt gammalt hus. Meningen är att han ska agera sällskapspojke åt de båda och blir rätt så grymt behandlad. Naturligtvis blir han ändå förälskad i Estella. Egentligen ska Pip bli smed, som sin släktig, men en dag får han ta emot pengar från en anonym mecenat som bekostar hans utbildning i London. Han påbörjar då sin resa mot att bli en gentleman och vinna Estellas beundran. Som vanligt i Dickens verk är det en hel del samhällskritik med. Charles Dickens firar dessutom 200-årsjubileum i år, vilket inte så många har uppmärksammat. Mest snackas det om Strindberg, men jag tycker faktiskt att Dickens är många strån vassare. :)

2. Den franske löjtnantens kvinna (1969) av John Fowles
Har länge varit riktigt sugen på att läsa denna moderna klassiker, som just nu står i bokhyllan och bara väntar på mig. Bonniers nya omslag är superfint också, och jag hoppas på att innehållet ska hålla samma klass. Boken utspelar sig i den engelska kuststaden Lyme Regis i slutet av 1800-talet och följer den ”fallna” kvinnan Sarah, som för länge sedan blev övergiven av en fransk löjtnant. I boken träffar hon en ny man, som dessvärre redan är förlovad med en annan. Han blir mycket nyfiken på Sarah och hennes bakgrund och börjar besöka henne för att lyssna på hennes berättelse. Romanen har också tre olika slut, vilket jag aldrig har sett tidigare. Kan bli intressant, detta!

3. The Hobbit (1937) av J.R.R. Tolkien
Denna läste jag på svenska för cirka 11 år sedan, så en omläsning på engelska skulle verkligen sitta på sin plats innan filmen kommer i december! Jag kommer knappt ihåg vad boken handlade om – bara att den återberättar bakgrunden till Sagan om Ringen-böckerna: hur Bilbo Baggins i sin ungdom kom över den mäktiga ringen. Jag minns också att den var mycket mer lättläst och ”barnslig” (typ saga) än Sagan om Ringen-trilogin, men förhoppningsvis är det engelska originalet bättre språkmässigt.

För övrigt vill jag läsa mer John Steinbeck. Förra sommaren läste jag Vredens druvor och älskade den gränslöst. I år skulle jag vilja läsa antingen Den röda ponnyn (1933), Öster om Eden (1952) eller den berömda kortromanen Möss och människor (1937). Eller varför inte alla, om tid och ork finns. Vilken är er Steinbeck-favorit?

Det känns som att man har väntat i evigheter, men ikväll klockan 20.00 är det äntligen dags för premiären av säsong 2 av Game of Thrones på Canal Plus Series. Den baserar sig på bok två, Konungars krig, i George R.R. Martins kritikerrosade och supertegelstenstjocka romansvit, och jag har hört att den är minst lika påkostad som första säsongen. Bland annat har man, enligt Canal Plus, filmat på Island och i Dubrovnik (södra Kroatien). Jag vill inte spoila för mycket genom att avslöja vad som har hänt, men man kan väl sammanfatta det hela med att läget är rätt så kaotiskt i de olika konungarikena. Det ska också bli roligt att få återse en hel del favoritkaraktärer. En nykomling är dock Natalie Dormer, som spelade Anne Boleyn i The Tudors. I’m thrilled!

Sedan i tisdags har jag legat nedbäddad med 39 graders feber och en huvudvärk som gjort att jag knappt har kunnat hålla ögonen öppna. Det har därför varken lästs eller bloggats någonting, utan tiden har fördrivits med att zappa mellan Animal Planet och TV4 Fakta samtidigt som det enda födointaget har varit Alvedon, vaniljglass och honungsvatten. Idag har jag dock börjat se ljuset i tunneln och känner mig något bättre. Dessutom såg jag att jag hade fått en utmaning från Matilda, nämligen att svara på bokfrågorna nedan. Detta verkar vara en lagom start på bloggandet igen.

1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år?
Jag är nog inte så insatt i de moderna författare som Akademien räknar som ”finförfattare”, så jag passar på den frågan.
2. Vad ska du läsa i sommar?
Massor! Särskilt tjockare böcker från Projekt Kill Hyllvärmare.
3. Har du några tips på böcker om Nordkorea till mig? I så fall vilka?
Inget att avundas: vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick är en bok jag själv skulle vilja läsa.
4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?
Sett till antalet lästa böcker säger jag sommaren. Annars tycker jag att det är mysigast att läsa på hösten.
5. Läser du om dina gamla favoritböcker?
Jag gjorde det när jag var yngre, då det inte var så lätt att få tag i nya böcker som det är idag. Men nu för tiden försöker jag läsa nytt så mycket jag kan, då jag känner att jag missar för många pärlor annars.
6. Från vilken del av världen läser du flest böcker?
Det blir mest från västvärlden: Storbritannien, USA och Sverige.
7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa?
Jag brukar få många bra tips från bokbloggar och går mycket efter genre och handling. Jag gillar klassiker samt draman i äldre miljöer. Sedan ska språket vara bra med.
8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara?
De ska köpa in nya böcker regelbundet och rensa ibland. Det finns inget värre än skolbibliotek som endast består av Stora kaninboken från 1984 eller liknande. Bra är även om biblioteket är bemannat ibland och att man erbjuder läs- och skrivaktiviteter, till exempel att bibliotekarien kan ge info om hur man söker litteratur och använder sig av referenser i skolarbeten.
9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?
När jag hade min Sagan om Ringen-period i högstadiet ville jag flytta till Fylke. Jag var som yngre även sugen på att åka med Jim och Huckleberry på deras flotte på Mississippi-floden samt att gå på samma internatskola i London som miss Sarah Crewe.
10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa?
Låt dem välja böcker själva som är spännande. Det finns inget rätt eller fel, bara man börjar läsa något som bara flyter på och tränar upp läsförmågan.
11. Vad läser du när du har feber?
Inget. Jag ligger i koma och kvider när jag har feber. På sin höjd orkar jag se på TV.

Jag ska även hitta på elva egna frågor och utmana elva andra bloggare. Här kommer mina frågor:
1. Finns det någon bokkaraktär som du skulle vilja vara?
2. Vilken är den bästa klassikern?
3. Vilken av de författare som har fått Nobelpriset genom tiderna är din favorit?
4. Har du någon fobi?
5. Vilken filmatisering av en bok är den bästa enligt dig?
6. Har du något nostalgiskt bokminne?
7. Vilken tv-kanal tittar du mest på?
8. Vilken är din favoritplats i en bok?
9. Sämsta boken du läst hittills i år är..?
10. Bästa boken du läst hittills i år är..?
11. Brukar du lyssna på musik när du läser? I så fall, vilken sorts musik?

Dessa bloggare utmanar jag:
Abibliofobi
Boken är tankens barn
Eli läser och skriver
Boktradition
Bokblomma
Mias bokhylla
I Elinas hylla
Matildas läshörna
Beroende av böcker
Vargnatts bokhylla
Elinas bokliv

En av mina absoluta favoritfilmer är BBC:s version av Jane Austens Pride and Prejudice från 1995. Ni vet, den i vilken en mycket passande Colin Firth spelar Mr Darcy. ;)  Filmen som är en triljon gånger bättre än den nyare versionen med Keira Knightly och i vilken den berömda scenen, där Mr Darcy plötsligt kommer uppdykandes ur sjön framför det ståtliga huset, utspelar sig. Något som även författaren Dan Rhodes har parodierat på sin blogg.

För att komma till saken såg jag en trailer till en annan brittisk film som släpps på DVD nästa vecka, nämligen skräckisen The Awakening. Den utspelar sig på 20-talet och följer en skeptisk spökjägares (Rebecca Hall) jakt efter otäcka väsen på en internatskola. Och gissa vilket hus som står modell för detta skräckens näste? Jo, Pemberley, of course! Eller Lyme Park, som det heter på riktigt.

Filmen verkar för övrigt både snygg och läskig, så det blir till att hyra den snarast. Det blir lite konstigt att tänka sig Pemberley, som jag alltid har förknippat med romantik, som ett spökhus. Men det funkar säkert.

Mia och Mirjam går i åttan och bor i en håla någonstans i Sverige. De kan knappt bärga sig tills de får börja på det coola estetgymnasiet i stan där alla snygga, kulturella och alternativa människor går. För det värsta som finns är ju att vara ”vanlig”. Samtidigt har Mirjam ihop det med en fyrtioårig man vid namn Per, som hon är upp över öronen förälskad i. Hon inser inte att hon blir utnyttjad, vilket retar Mia och den intellektuelle vännen Karl. Mia är i hemlighet lite avundssjuk på Mirjams utseende och öppna och kaxiga sätt. Själv känner hon sig mest ful och osäker på det mesta. Men en dag träffar hon den coole musikerkillen Vlad på en fest. Och sedan bestämmer sig hon och Karl för att börja spionera på Per för att sätta dit honom.

Det borde finnas regler är en väldigt varm och samtidigt rolig roman om hur det är att vara ung. Trovärdigheten är hög – det känns som att Mia och Mirjam finns på riktigt någonstans därute och att jag precis har smygläst kött-och-blod-Mias egen dagbok. Detta gäller främst språket och tankarna, som ofta blir extremt roliga. Jag skrattade rakt ut flera gånger åt Mias obarmhärtiga funderingar. Visst är det lite fjortis – Mia är självkritisk till tusen samtidigt som hon föraktar i princip varenda människa i sin närhet som inte uppfyller hennes ideal på vad som är rätt. Och det är dessa träffsäkra ögonblicksskildringar som gör det så kul. I många lägen känns det som att Arvidsson driver lite med tonårsmentaliteten, fast på ett kärleksfullt sätt. Man minns hur jobbigt det var att vara fjorton år, men även hur galet och roligt det var. Detta trots att min ungdoms Leonardo och Titanic i boken har förbytts till dagens Robert och Twilight.

Rent motivmässigt är det annars en helt vanlig ungdomsroman. Med finns osäkerheten, killproblem, kroppsfixeringen, de ”jobbiga” vuxna, ”skolan suger”, viljan att tillhöra en viss gruppering osv. Det som för mig gör boken så speciell är dock hur den där tonårsvardagen blandas med svårare ämnen. Till exempel att Mia och Mirjam i all sin tuffhet kan tröttna på vuxenvärldens komplicitet och ansvar, falla i regression och återgå till att leka med sina Barbie-dockor. Eller beskrivningarna av trasiga familjer, alkoholism, vuxna som sviker och utnyttjar barn…

På ytan händer det egentligen inte så mycket om man jämför med fantasy-storsäljarna. Men ändå är den så himla beroendeframkallande (jag sträckläste hela på en dag) och spännande, eftersom allt är så väl utarbetat. Det symboliserar en bra bok för mig – hoppas att Lina Arvidsson ger ut fler!

Tack till Dagens bok och till Gilla Böcker för att jag fick vinna och läsa denna bok!

Arvidsson, Lina (2012). Det borde finnas regler. Stockholm: Gilla Böcker.

I Skuggsida får vi återvända till samma lilla engelska by som i Bauers succédebut Mörk jord. Exmoorheden är åter skådeplatsen med ett lilagrönt hav av ljung, böljande kullar, pittoreska stugor och ett begränsat antal originella invånare.

Huvudpersonen i Shipcott är denna gång den unge polisen Jonas Holly. Han lever i ständig skräck för att den MS-sjuka hustrun än en gång ska försöka ta livet av sig samtidigt som han försöker sköta sitt arbeta i de sömniga byarna på heden. Men plötligt inträffar ett mord på den helförlamade damen Margaret Priddy, som kvävts med sin egen kudde. Och detta är bara början på en rad ”barmhärtighetsmord” som kommer att skaka om rejält i den lilla byn. Jonas vill så gärna ta fast den skyldige, men tvingas att lämna över fallen till en grupp kriminalare från storstaden. På samma gång verkar mördaren hålla koll på Jonas och anklagar honom för att inte sköta sitt jobb, vilket stressar upp honom rejält.

Denna roman är till skillnad från Mörk jord en mer renodlad pusseldeckare med mordgåta, poliskonstapel, en rad möjliga förövare som läsaren ska försöka gissa fram och ett fartfyllt slut där alla lösa trådar knyts ihop. Egentligen är det en genre jag aldrig läser, eftersom jag tycker att de flesta deckare är så tråkigt opersonliga. Men med tanke på att jag älskade Mörk jord hade jag skyhöga förväntningar på Skuggsida. Och även om Bauer skriver bra drar valet av genre ner boken för mig – den är inte alls lika bra som debuten. Eftersom det är samma by som skildras (ett kärt återseende är Steven Lamb – nu sexton år och tidningsbud) blir Morden i Midsomer-vibbarna väldigt starka. Hur många kan egentligen mördas i det där lilla samhället allt som allt? Fastän Bauer kör med samma ”trick” med handskrivna lappar från förövare till offer blir det inte lika spännande som sist. Det är ju en deckare, så man vet ju redan från början att det kommer att inträffa some killing.

Samtidigt, jämfört med många andra dussindeckare, gillar jag karaktärerna och framförallt de mysrysiga miljöerna. Bauer lyckas få till psykologiskt trovärdiga skildringar och gör alla sina karaktärer levande och personliga. Inga torra Cluedo-spelpjäser här inte. Förutom deckaringredienserna får Bauer också med dramatiken precis som i Mörk jord. Och allt detta i ultrabrittisk stil. Man bara väntar på att Wallace och Gromit ska dyka upp någonstans letandes efter cheese and crackers. I framtida böcker hoppas jag att Bauer dock kan släppa det traditionella deckartemat – hon skriver så pass bra och innerligt att det inte behövs klassiska polisutredningar och mord för att det ska bli spännande.

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bauer, Belinda (2011). Skuggsida. Stockholm: Modernista, 2012.

Tack till alla bloggare som har varit med i utmaningen Pets with Books och förevigat sina sötnosar och böcker på bild! Det har varit mycket ögongodis att titta på, så keep’em coming, vetja. :) Jag kom på att jag själv aldrig bidrog med någon bild, så här kommer en på Caline (som alltid ser djupt deprimerad ut när kameran åker fram) och värsta snygga bokpaketet från Gilla Böcker. Det innehöll Lina Arvidssons debutroman Det borde finnas regler, som jag vann i Dagens Boks tävling för ett tag sedan. Tack till er alla – jag har länge sett fram emot att få läsa den! Och jag säger det igen: visst är det ett fint paket? Jag älskar brunt omslagspapper med snöre och etikett som man hade på den gamla goda tiden. Det får mig alltid att tänka på Karl-Bertil Jonsson julklappar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.