Frid på jorden (1917) är en kortnovell skriven av vår allas svenska sagomästarinna Selma Lagerlöf. Jag blev oerhört sugen på att få ta del av denna berättelse efter att ha läst såväl Elis som Bokstävlarnas recensioner, så det blev till att låna e-boken från biblioteket. Trots att jag inte har något läsarprogram installerat på surfplattan (ännu) är novellen såpass kort att det gick bra att läsa den direkt på datorskärmen.
Lagerlöf är en författare som oftast förknippas med nationalromantik, som var en populär strömning i samhället under hennes storhetstid. Och visst bjuds läsaren på sådana inslag även i denna lilla julberättelse. Det är vinter i ett kallt och forna Sverige i en nordligt belägen allmogeinspirerad stuga.
En julkväll när alla traditionella förberedelser är gjorda, kreaturen utfodrade och husfolket sitter och lyssnar på far som läser om Jesubarnets förehavanden ur Bibeln, smyger en dödskalleliknande och smutsig varelse in genom dörren och stirrar på dem genom sitt toviga hår. Är det ett troll eller rent av någon de alla känner igen från det förflutna?
Frid på jorden ger alltså ett första intryck av att vara en ren skräckberättelse. Och visst innehåller den mystiska och otäcka inslag, men det finns mer än så. Det jag uppfattar som centralt är istället julens fredsbudskap – i detta fall vad Nya Testamentet säger om hämnd, till exempel att vända andra kinden till och förlåta sina bödlar. För en modern läsare känns det dock lite väl magstarkt att förlåta vissa saker så lättvindigt.
Typiska moralkakor i julsagor eller ej – man kan alltid vara säker på att Selma levererar den rätta mytologiska och mörka sagofeelingen, vilket passade bra så här i juletider.
Lagerlöf, Selma (1917). Frid på jorden. Mix Förlag, 2011.
