Fiktiva födelsedagsfirarenkäten

I samband med Fiktiviteters födelsedag anordnas en rolig tävling som går ut på att svara på en födelsedagsenkät om höstens läsning. Naturligtvis vill jag vara med och fira, så här kommer mina svar!

Vilken var din bästa bok i sommar?
Jag har läst så många otroligt bra böcker i sommar, så det är verkligen svårt att välja bara en. Bäst tyckte jag nog ändå att Mississippi och Swede var.

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Jag ser fram emot spänning och myspysighet i form av Belinda Bauers Ni älskar dem inte och Gillian Flynns Mörka vrår. Dessutom vill jag läsa Den hemliga historien av Donna Tartt, då jag blev störtförälskad i Den lille vännen i våras.

Har du planerat något läsprojekt i höst?
Nej. Det räcker gott och väl med den press som min uppsatsskrivning under hösten kommer att medföra. Jag är helt enkelt tacksam för den nöjesläsning jag får!

Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Hmm… Förutom Gillian Flynn är jag nyfiken på snackisar som Justin Cronin, Silvia Avallone och Erin Morgenstern.

Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)?
Jag har alltid gillat Rose Tremains böcker. Särskilt de som faller inom ramen historisk-roman-med-magisk-realism-inslag. Music and silence, Restoration och Colour älskade jag.

Read Full Post »

Läskoma pågår

Hungerspelen-trilogin. Behöver jag tillägga så mycket mer än så? Visst har jag några invändningar, som kommer att tas upp i recensionen, men oj så spännande det är! Jag kan förstå orsaken till hajpen.

Samtidigt måste jag erkänna att jag har fått vika mig för ännu en hajp av ett helt annat off-topic-slag, nämligen de franska bakverken macarons (visst ser de ut som små hamburgare gjorda av modellera?). Delar av familjen kom just hem från Paris och hade snällt nog köpt hem ett sött litet plåtskrin fyllt av dessa godsaker med mina favoritsmaker vanilj och choklad. Hade aldrig smakat dessa innan, men goda är de sannerligen.

Nu måste jag fortsätta att läsa och mumsa – helst allt på samma gång!

Read Full Post »

Min nya vän

Egentligen skulle jag bara provläsa några sidor i Donna Tartts Den lille vännen för att se om författarens stil, som jag inte tidigare har läst något utav, passade min smak. Den hemliga historien är ju med i mitt Kill Hyllvärmare-projekt, men har inte hunnits med ännu. Hur som helst utökades ”några sidor” till att jag bara skulle läsa klart prologen. Två andra tegelstenar befinner sig samtidigt under läsning och att utöka högen med ännu en sexhundrasidorskoloss gör inte saken lättare. Jag som har statistiktenta om tre veckor och helhjärtat borde plugga determinationskoefficienter, t-fördelningar och p-värden. Men summan av kardemumman är att jag har fallit pladask och ”några sidor” har blivit likamed 200 över dagen. Det går helt enkelt inte att låta bli att älska Den lille vännen, som innehåller allt som är så bra, så bra: sydstatsmiljö, 70-tal, fenomenala miljö- och personskildringar plus ett kusligt mysterium som några barn ska lösa. Tack, Donna Tartt! Nu måste jag återgå till boken.

Read Full Post »

Veckans bokbloggsjerka: Dan Rhodes

Idag tänkte jag debutera i bokbloggsfenomenet veckans jerka! Denna gång lyder frågan: Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Och självklart kan jag inte hålla mig från att svara, eftersom jag förra året upptäckte den hysteriskt rolige och smått galne engelsmannen Dan Rhodes genom boken Klappa händer små (läs min recension här).

Dan Rhodes föddes 1972, växte upp i Devon och bor i Skottland. Hittills har han givit ut sju böcker varav jag endast har läst en. Men är de andra lika skruvade och fantastiska som Klappa händer små tackar jag inte nej till att läsa fler.

Som sagt, det går inte att låta bli att skratta åt Rhodes något sarkastiska och mörka humor. Till exempel älskar jag hans parodi på The Lake Scene i Stolthet och fördom. Till slut har jag också hittat en människa som med mig delar samma förakt för Facebook, Twitter osv. och vägrar att använda dem. Enligt Rhodes är detta anledningen.

Han alltså även en blogg som naturligtvis är skriven på samma humoristiska sätt som hans böcker. Anledningen till att Rhodes blev författare var för övrigt för att kunna hitta en fru, vilket han senare gjorde. Och inte så ofta blir han fly förbannad om det litterära etablissemanget kritiserar hans böcker. Ett tag tänkte han till och med sluta skriva för den sakens skull.

Det senaste är att han precis givit ut en ny bok – This is life – om hur en ung student i Paris kastar en sten som råkar landa i bebisen Herberts (uttalas Air-Bear på franska, lol) ansikte, vilket leder till en rad händelser. Något att lägga till på önskeläslistan!

Vilka Dan Rhodes-böcker gillar du?

Read Full Post »

Tematrio: Klassikersommar

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om klassiker vi vill läsa i sommar eller som vi har läst tidigare, och eftersom mitt hjärta klappar lite extra för denna ”genre” så måste jag självklart bidra med ett inlägg!

1. Lysande utsikter (1860) av Charles Dickens
Jag såg filmen från 1999 (BBC såklart) för ett flertal år sedan och minns hur mystisk och kuslig berättelsen var. Den följer den föräldralösa pojken Pip och hans ”lysande utsikter” mellan åren 1812-1840. Som barn får han arbete hos den gamla fröken Havisham och hennes fosterdotter Estella, som lever tillsammans i ett kusligt gammalt hus. Meningen är att han ska agera sällskapspojke åt de båda och blir rätt så grymt behandlad. Naturligtvis blir han ändå förälskad i Estella. Egentligen ska Pip bli smed, som sin släktig, men en dag får han ta emot pengar från en anonym mecenat som bekostar hans utbildning i London. Han påbörjar då sin resa mot att bli en gentleman och vinna Estellas beundran. Som vanligt i Dickens verk är det en hel del samhällskritik med. Charles Dickens firar dessutom 200-årsjubileum i år, vilket inte så många har uppmärksammat. Mest snackas det om Strindberg, men jag tycker faktiskt att Dickens är många strån vassare.

2. Den franske löjtnantens kvinna (1969) av John Fowles
Har länge varit riktigt sugen på att läsa denna moderna klassiker, som just nu står i bokhyllan och bara väntar på mig. Bonniers nya omslag är superfint också, och jag hoppas på att innehållet ska hålla samma klass. Boken utspelar sig i den engelska kuststaden Lyme Regis i slutet av 1800-talet och följer den ”fallna” kvinnan Sarah, som för länge sedan blev övergiven av en fransk löjtnant. I boken träffar hon en ny man, som dessvärre redan är förlovad med en annan. Han blir mycket nyfiken på Sarah och hennes bakgrund och börjar besöka henne för att lyssna på hennes berättelse. Romanen har också tre olika slut, vilket jag aldrig har sett tidigare. Kan bli intressant, detta!

3. The Hobbit (1937) av J.R.R. Tolkien
Denna läste jag på svenska för cirka 11 år sedan, så en omläsning på engelska skulle verkligen sitta på sin plats innan filmen kommer i december! Jag kommer knappt ihåg vad boken handlade om – bara att den återberättar bakgrunden till Sagan om Ringen-böckerna: hur Bilbo Baggins i sin ungdom kom över den mäktiga ringen. Jag minns också att den var mycket mer lättläst och ”barnslig” (typ saga) än Sagan om Ringen-trilogin, men förhoppningsvis är det engelska originalet bättre språkmässigt.

För övrigt vill jag läsa mer John Steinbeck. Förra sommaren läste jag Vredens druvor och älskade den gränslöst. I år skulle jag vilja läsa antingen Den röda ponnyn (1933), Öster om Eden (1952) eller den berömda kortromanen Möss och människor (1937). Eller varför inte alla, om tid och ork finns. Vilken är er Steinbeck-favorit?

Read Full Post »

Hjälp mig välja pocket-godis!

När jag städade ut gamla kvitton ur plånboken hittade jag ett tillgodokvitto på Akademibokhandeln som jag hade glömt bort! Tjoho! Visserligen ligger det på blygsamma 71 kronor, men ändå. En pocketbok ska det väl räcka till. Frågan är vilken. Jag får alltid beslutsångest när jag ska handla pocketböcker – det kan jämställas med att handla smågodis på Hemmakväll: det finns en miljon sorter man gillar, de är färglada samt makalöst goda. Den överhängande risken är att jag bryter ihop och köper ett sudd och ett knippe markeringspennor istället. Men skämt åsido, de pocketböcker som jag är sugen på för tillfället är:

Apokalypssuget i mig vill ha Flickan från ingenstans medan retronörden vill ha Det bästa av allt. På en vegetarian och djurvän har också läsandet av Äta djur verkat lockande under en längre period. Dock har inte Cronin och Safran Foers böcker utkommit i pocketformat än, men den som väntar på något gott… Vilken hade ni valt? Eller finns det någon annan bra titel i pocketdjungeln som ni rekommenderar? Man kanske ska satsa på någon klassiker? Låt tipsen hagla!

P.S. Äta djur finns även som inbunden variant på årets Bokrea!

Read Full Post »

De bästa barndomsskildringarna

Veckans tematrio hos Lyran handlar om barndomsskildringar. Själv är jag något av en memoarfantast och skulle kunna namnge en hel del romaner jag gillar i genren, men tre ska det vara!

1. David Copperfield av Charles Dickens
Enligt mig Dickens bästa roman, som innehåller hans egna memoarer. David är en pojke som växer upp i en glad och trygg tillvaro tillsammans med sin mor och hushållerskan Peggotty i 1800-talets England. Men allting förändras när en elak och grym styvfader, Mr Murdstone, kommer in i bilden. Den här boken innehåller verkligen allt och lite till – bland annat Uriah Heep – en av litteraturens kanske läskigaste skurkar. Inledningen måste också vara en av de mer kända: Whether I shall turn out to be the hero of my own life, or whether that station will be held by anyone else, these pages must show. Och originalillustrationerna av H.K. Browne är helt enkelt fenomenala. Man får inte heller missa BBC:s filmatisering från 1999. Bland annat dyker Daniel Radcliffe, Maggie Smith och Imelda Staunton från Harry Potter-filmerna (plus vår allas Gandalf: Ian McKellen) upp i rollerna. För att inte tala om mina personliga skådespelarfavoriter Alun Armstrong och Bob Hoskins.

2. Berättelsen om Nancy av Elsie Johansson
Detta är en självbiografisk trilogi om författarinnans uppväxt i ett fattigt hem i Uppland under 1940-talet. Första boken heter Glasfåglarna och följs av Mosippan och Nancy. Den var så förbaskat spännande och gripande att jag sträckläste hela serien. Johansson förskönar varken sig själv eller sin omgivning och man kan riktigt se för sitt inre hur livet tedde sig i den där lilla röda stugan i skogen med alla dess intriger, glädjeämnen och sorger. Även kärleken till familjen, och särskilt till mamman, är mycket fint skildrad. Minst lika bra som de lite äldre ”socialrealisterna”, som Moa Martinsons Mor gifter sig-trilogi till exempel, som även den är mycket bra.

3. Den osynliga väggen av Harry Bernstein
En varm skildring om att växa upp under svåra förhållanden. För alla er som älskade Frank McCourts böcker (Ängeln på sjunde trappsteget osv.) lika mycket som jag, kan jag verkligen rekommendera Bernsteins memoarer som han debuterade med som 96-åring! Den osynliga väggen handlar om författarens uppväxt runt första världskriget i en stad i Lancashire, England. Familjen var judisk och segregationen i tegellängorna var högst märkbar. På ena sidan gatan bodde de kristna och på den andra judarna. Fattigdomen var hög bland alla. Andra delen heter Drömmen och handlar om familjens emigration till USA.

Read Full Post »

Summering och topplista 2011

Efter att ha läst så många inspirerande summeringar och topplistor kommer här min version!

Under 2011 lästes totalt 43 böcker av 41 enskilda författare varav 12 av dessa var män (ajaj, läser kvinnor mest litteratur skriven av kvinnor och vice versa, tror ni?). Till antalet var det rätt få böcker som jag hann med under året, jämfört med många andra bloggares imponerande listor. Dock förbättrades statistiken i och med att jag började blogga. Det faktum att jag är en rätt så långsam läsare i kombination med heltidsstudier sätter sina spår. Alla böcker som jag läst sedan bloggen kom igång har inte heller recenserats ännu, men det är på gång!

De flesta författare var föga förvånande från Sverige, USA och Storbritannien, men även en blygsam skara från Frankrike, Irland, Spanien, Kuba, Australien, Finland och Dominica lyckades nästla sig in.

Ett nyårslöfte blir således att försöka hinna läsa mer. För att detta ska kunna bli verklighet krävs det nog att jag slösurfar mindre. Ett annat löfte är att installera ett läsarprogram på surfplattan, så att jag kan börja läsa e-böcker på den. Jag skulle också vilja besöka Bokmässan efter många års frånvaro. Fortsättning följer…

Vilka lästa böcker tyckte jag då var bäst under 2011? Här kommer en liten sammanfattning utan inbördes rangordning över de böcker som etsade sig fast mest:

Händelser vid Green Oaks galleria av Catherine O’Flynn är en bok som vid första anblicken ger sken av att vara en kriminalroman, men låt er inte luras! Den innehåller nämligen drama och mysryserier av förnämsta sort. En liten flicka försvinner någon gång på 80-talet i ett gigantiskt shoppingcenter i Birmingham när hon leker detektiv och smyger på folk. Många år senare börjar människor som arbetar i gallerian se underliga bilder på övervakningskamerorna om nätterna. Jag sträckläste och väntar med spänning på att få läsa O’Flynns nästa roman!

Dödssynden av Harper Lee är en modern klassiker som jag verkligen älskade. Utan att överdriva är det en av de bästa böckerna jag någonsin läst – typ som en mer seriös version av Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café och Niceville. Den handlar om flickan Scout och hennes uppväxt i den amerikanska södern. Hennes pappa är advokat och till allas förfäran bestämmer han sig för att försvara en svart man när han anklagas för ett fruktanvärt brott – något som får hemska följder för familjen. Orättvisorna i samhället och de utstöttas lott, relationen mellan Scout och hennes bror och miljöbeskrivningarna är så himla bra skildrat. Läs!

Blonde av Joyce Carol Oates är en fiktiv skildring – och ett mycket vackert porträtt – av superstjärnan Marilyn Monroes liv och uppväxt. Megatjock bok som man aldrig ville skulle ta slut. Även om Monroes känslor och tankar är påhittade av Oates kändes det mycket verkligt och berörde mig djupt.

Vredens druvor av John Steinbeck är en annan amerikansk klassiker som jag föll pladask för och störtälskade. Denna samhällskritiska roman tar upp depressionen på 30-talet och hur den drabbade främst urfattiga småjordbrukare som tvingades fly i stora karavaner på Route 66 i jakt på arbete. En längre recension är på väg!

Klappa händer små av Dan Rhodes är en makaber bok som fångade mig direkt. I centrum för handligen står ett självmordmuseum i Tyskland och de människor som kan förknippas med detta. Läs recensionen här.

Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson är ett nostalgiskt seriealbum som följer en del av författarinnans mellanstadietid under 90-talet, då Bullen och Spice Girls var lag. För mig, som är jämngammal med Hansson, kändes i princip allt igen.

Mörk jord av Belinda Bauer trodde jag var en kriminalroman och var därför till en början lite skeptisk, då jag vanligtvis inte gillar sådana, men den innehåller mer än så. Man bjuds även på mycket engelska miljöer och familjetragedier ur en ung pojkes perspektiv. Läs recensionen här.

Andra böcker som är väl värda att nämnas är Främlingen i huset av Sarah Waters, Niceville av Kathryn Stockett, De vassa tändernas skog av Carrie Ryan samt Hjärtans Fröjd av Per Nilsson.

Under året har jag även ägnat mig en hel del åt mitt andra intresse, nämligen att se på film. En topplista över de bästa DVD-filmerna håller på att sammanställas, så håll ögonen öppna.

Slutligen vill jag önska Er alla ett riktigt Gott Nytt År!

P.S. Undrar om inte detta var årets Hallelujah Moment?

Read Full Post »

Herr Nobel, nu är jag upprörd (Downton Abbey-abstinens)!

Okej, Nobelpriset i all ära, men när jag fick se att Downton Abbey utgår ur tv-tablån ikväll på grund av nobelsändningar blev jag minst sagt besviken. Själv är jag inte det minsta intresserad av varken klänningar, kungligheter eller maträtter. Och ännu mindre av att titta på när andra äter. Så där var den kvällen förstörd. Jag förstår inte hur jag ska klara mig i två hela veckor utan ett DA-avsnitt. Nu när det börjar bli så olidligt spännande också. Jag får väl ge mig ut i regnet och hyra en film istället. Eller varför inte maratonläsa lite för en gångs skull.

En roligare nyhet är att SVT under jul- och nyårshelgen kommer att sända en lite längre julspecial av Downton Abbey! Den baseras på de intriger vi har fått följa under den andra säsongen. Det lär säkert bli en hel del gottande i 20-talsmiljöer. Dessutom kommer de att visa ett program om seriens tillblivelse där skaparen (och skådisen) Julian Fellowes berättar om produktionen. På så sätt garanteras en god jul och ett gott nytt år i alla fall. Så lägg SVT 1 den 29 och 30 december kl 21.00 på minnet!

Och för er andra DA-fans kan jag passa på att rekommendera en bra bok av Cecilia Hagen, nämligen De osannolika systrarna Mitford. Det är en dokumentärroman/biografi om en verklig engelsk adelsfamilj vars många upproriska döttrar var i högform under 20- och 30-talet. Dessutom bjuds läsaren på intressant bakgrundsfakta om engelsk aristokri och det strikta klassamhället. Systrarna levde häpnadsväckande liv som bröt mot alla konventioner på den tiden. Och ändå – så flärdfullt och traditionellt det var. Anglofiler och bokmalar kanske redan känner till Nancy Mitfords romaner, som BBC också har filmat. Jag ser henne lite som en modernare Jane Austen i och med hennes pricksäkra och sarkastiska porträtt av den överklass hon själv tillhörde. Nancy Mitford rekommenderas också med andra ord.

Read Full Post »

Den bättre förlagan till Twilight?

Lyran bad nyligen bokbloggarna att berätta om tre vampyrböcker de gillar mest, eftersom hon själv inte har förstått det här med dagens ”vampyrhajp”. Tyvärr så befinner jag mig praktiskt taget i samma sits! Jag har aldrig riktigt varit ett fan av muterade varelser (typ vampyrer, varulvar och zombier), utan mer vurmat för spöken – andar som fortfarande har kvar sin mänskliga själ på ett eller annat sätt är mer min stil. Jag skäms dock över att fortfarande inte ha läst Dracula, vilket kan bero på att jag har blivit avskräckt av otaliga mindre bra filmversioner. Dagens vampyrer framställs ofta som lite smått sado-masochistiska… Med andra ord: den som uppfann den moderna vampyren måste ha varit ett sadistiskt pervo. En massa blod och snuskerier i samma smet tycker jag är lite väl magstarkt, även om den ursprungliga myten om greve Vlad Dracula inte alls verkar ha samma underliggande toner.

Jag vill däremot tipsa om en YA/vampyrbok jag läste i mina yngre tonår och älskade högt, nämligen I fullmånens sken av Mary Downing Hahn. Faktum är att när hela Twilight-hysterin drog igång kom jag direkt att tänka på denna bok, som för mig är som en slags föregångare till Twilight-böckerna, fast mörkare och mindre sliskig, enligt mig. Meyer har nästan kopierat lite för mycket på vissa ställen.

Look for Me by Moonlight utkom 1995 (i svensk översättning 1997) och handlar om sextonåriga Cynda som flyttar tillbaka till sin pappa och hans nya familj i norra Maine. Där driver de ett gammalt hotell av kråkslottsmodell och meningen är att far och dotter ska återförenas och knyta nya band. En kväll tar en mystisk gäst – Vincent Morthanos - in på hotellet och beslutar sig för att stanna för en tid. Cynda, som känner sig övergiven och missförstådd av alla i sin närhet, får genast mängder av bekräftelse och uppmärksamhet från honom och blir förälskad för första gången i sitt liv. Det är dock ingen vanlig tonårsförälskelse, eftersom Vincent är typ dubbel så gammal, mer världsvan plus med vissa oroande vampyrtecken som blek hud och aristokratisk look. Läsaren märker fort att någonting är fel med honom. Här slutar dock likheten med övriga tonårsvampyrböcker, eftersom Vincent inte direkt visar sig vara pojkvänsmaterial. Han är med andra ord inte särskilt vänligt inställd mot den mänskliga arten utan är riktigt våldsam och grym. Cynda kommer sedermera att stå i valet ock kvalet mellan kärleken till Vincent och till sin familj.

Likheterna med Twilight är alltså många: en klumpig tjej med dåligt självförtroende blir ”övergiven” av sin mamma som sticker till Italien med en ny man. Cynda överlämnas till sin pappa som bor i en liten kall och fuktig håla på kusten i norra USA. Den undersköne vampyren Vincent kör en tjusig Volvo. Och den söte ”the local mortal boy” blir också kär i Cynda medan hon själv mest trånar efter vampyrhunken. Känns det igen? Man börjar ju undra om Meyer har läst I fullmånens sken och beslutat sig för att plagiera ”lite” (eller det mesta)… Skillnaden är att den vampyr som Hahn beskriver är mer lik originalmyten och blir riktigt läskig emellanåt. Inte alls som de glittrande, the-perfect-American-family och hundvalpssnälla Cullens. Downing Hahn lyckas förena det gotiska som vi förknippar med vampyrer och en YA-känsla i amerikansk stil utan att det blir Hollywood-plastigt och överromanstiskt. Det blir mer fokus på utsatthet och ondska. Men smaken är ju delad, liksom vissa kroppsdelar.

Nu var det i och för sig flera år sedan jag läste I fullmånens sken (även om den har blivit omläst över tio gånger sedan jag först fick den). För tillfället ligger den i en låda på vinden och har så gjort under de senaste tio åren. Suget är stort att ta fram och läsa den igen – särskilt eftersom den är tunn och lättläst och därmed bara skulle ta några timmar att läsa ut. Men rädslan att förstöra nostalgikänslan finns också där. Kanske skulle  jag inte gilla den lika mycket nu som då? Det tryggaste är egentligen att den får stanna i sin låda.

Mary Downing Hahn är i botten barnboksbibliotekarie och har under sin trettioåriga författarkarriär skrivit ett gäng YA-böcker och vunnit många priser för dem. Mest har hon utkommit med böcker inom genren spänning och skräck, men även inom fantasy, historiska romaner och YA. När jag gick igenom hennes hemsida upptäckte jag att jag som elvaåring även läste hennes Den gömda dockan, som jag fortfarande minns att jag gillade och tyckte var läskig. Nu måste jag screena biblioteket efter fler böcker av henne, men dessvärre verkar hon inte vara lika känd här som i sitt hemland. Har ni läst något bra av denna författare så tar jag gärna emot tips!

Read Full Post »