”Mörka platser” av Gillian Flynn

Trots att jag var uppslukad av annat i livet så till den grad att läsningen blev extremt lidande under november månad läste jag till slut ut Gillians Flynns kritikerrosade Mörka platser.

Handlingen utspelar sig kring Libby Day – en trettioårig, arbetslös kleptoman bosatt i Kansas City. Hon har i över tjugo år av sitt liv levt på en fond som upprättades åt henne som barn, då hela hennes familj blev mördad hemma på gården. Endast Libby lyckades undkomma och hennes storebror Ben anklagades och dömdes sedan till livstids fängelse för morden efter att Libby, efter vissa påtryckningar, pekade ut honom som gärningsman.

Nu har ett sällskap, som är besatt av Day-morden och ser Ben som oskyldig, kontaktat Libby för att hon ska prata med gamla vittnen, få reda på sanningen om den verklige mördaren och på så sätt också ta tillbaka sitt eget vittnesmål. Och eftersom Libbys pengar börjar ta slut och hon på grund av det livslånga utanförskap orsakat av den traumatiska barndomsupplevelsen gjort att hon inte direkt är sugen på att jobba godtar hon uppdraget mot betalning.

Även om Mörka platser saluförs som en deckare tycker jag att den är mer än så. Det är en prima uppvisning i amerikansk country noir med sjaskiga hak, trailerparks, förfallna bondgårdar och nedbrutna människor i ett samtidigt religiöst och moralhysteriskt Mellanvästern fyllt av vapen, våld och droger. Läsaren får följa olika perspektiv på berättelsen, dels Libbys nutidsperspektiv då hon letar efter gamla vittnen, och dessutom Ben och mamma Pattys dåtidsperspektiv på själva morddagen i januari 1985. Miljöerna är mycket trovärdiga och skapar en perfekt, obehaglig spänning.

Intressantast var helt klart Bens berättarperspektiv, som hela tiden ger en helt annan bild av det som man själv och alla andra tror egentligen hände. Och slutet! Herre min je, så rysligt spännande upplösningen var. Jag hoppas på fler Gillian Flynn-översättningar! Och varför inte en filmatisering av Mörka platser ala mörk och suggestiv thriller? Christina Ricci skulle nog passa bra som Libby Day…

Stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

P.S. Som vanligt refererar jag bokens innehåll till diverse låtar. Den här gången har jag haft denna sång på hjärnan konstant under läsningen. Kansas City låter här, till skillnad från i boken, som en riktigt trevlig plats. Inte alls särskilt mörk.

Read Full Post »

”Swede” av Pauline Wolff

För ett tag sedan vaknade jag upp en morgon med ett otroligt sug efter att läsa en vilda västern-roman. Jag är sedan länge ett stort fan av western: serier och spel som Familjen Macahan och Red Dead Redemption går varma här hemma. Alltså, jag ville läsa om indianer, cowboys, pang-pang, pälsjägare och coyotes, men utan det där pojkboksaktiga där endast (de vita) männen får synas och vara hjältar. Jag ville ha något mer trovärdigt som även inkluderar mänskliga relationer. Så efter att ha luskat runt lite på olika bloggar bestämde jag mig för Pauline Wolffs Swede (2009). Wolff var en helt ny författare för mig, men romanen verkade ju bra. Vilket den också visade sig vara. Otroligt bra till och med.

Vi befinner oss i Montana i slutet av 1800-talet. Jan ”Swede” Anderson är en prisjägare med svenskt påbrå som lever på att jaga efterlysta banditer, som han får belöning för att döda. Han är arketypen för en riktig revolverman: han är tuff, han är manlig och orädd och alla ser upp till honom i de små samhällena på de vindpinade slätterna mellan Klippiga bergen och prärien. Fattiga nybyggare lever sida vid sida med ranchägare och köpmän som har lyckats. Gud och våldet är ständigt närvarande i folks liv.

I Swedes kölvatten finns tre unga systrar, systrarna Steen, som på grund av en händelse i det förflutna är ute efter blodig hämnd. Trots att fattigdomen och svälten är så stor att de tvingas till  att försörja sig som prostituerade och tjuvar, jagar de efter honom år efter år. Och de mordiska hämndaktionerna riktas också in på Swedes nära och kära.

Genom att få ta del av olika karaktärers perspektiv nystas orsaken till händelserna upp sakta men säkert. Spridda karaktärer som inte alls verkar ha med varandra att göra till en början kommer allt närmare varandra och man förstår varför de är som de är. Gränsen mellan godhet och ondska luckras upp i en brutal miljö. Vem är hyvens och vem är mördare? Vad är det som har hänt och vad kommer att hända? I slutet knyts allt ihop så snyggt och man ser helheten i en fantastiskt engagerande berättelse som är skriven på vacker prosa.

Så, ja… Jag är helt omskakad efter den här boken. Framgår det att jag älskar den? Den är som bröderna Coens film True Grit möter Vilhelm Mobergs Utvandrarepos. Förutom att berätta om fasorna i ett laglöst och glesbefolkat land är det också en nybyggarhistoria, som speglar svenskarnas bosättning i det nya landet. Framförallt ges stort utrymme till nybyggarkvinnorna, som ju faktiskt också var med och byggde upp samhället, även om den mesta av äran brukar gå till männen. Detta trots att det var rätt så farligt att vara just kvinna i den miljön.

Mitt sug lindrades i alla fall för stunden. Men nu är jag istället ännu mer beroende av bra western-romaner och dessutom Pauline Wolff. Biblioteket nästa…

Wolff, Pauline (2009). Swede. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.

Read Full Post »

”Mississippi” av Hillary Jordan

Nu har det hänt igen. Jag har förälskat mig i en bok som utspelar sig i den amerikanska Södern. Det är något speciellt med de där country noir-böckerna som gör att jag faller handlöst gång på gång. Mississippi (eng.: Mudbound) är Hillary Jordans  debutroman – och vilken fin debut det är! Jag älskar språket, intrigen och karaktärerna och man bara sugs in i det leriga Mississippi-deltat från första till sista sidan.

Berättelsen inleds dramatiskt, vilket gör att ens intresse fångas direkt. Året är 1946 och två bröder – Jamie och Henry – begraver sin far ute på den ruckliga och nästan ständigt leriga bomullsfarmen. Man förstår att någonting hemskt har lett fram till denna scen och resten av boken fogar ihop pusselbitarna av vad som hände genom att flera olika karaktärer träder fram och berättar. Det är landägaren Henry, hans bror och före detta stridspiloten Jaime, Henrys hustru Laura, den svarte arrendatorn Hap, hans hustru Florence, som också är barnmorska och hemhjälp hos Laura, samt deras son Ronsel, som precis har kommit hem efter att ha slagits framgångsrikt i andra världskriget.

Förhållandet mellan dessa personer är komplicerat. Laura, vars röst jag tyckte bäst om, kommer ursprungligen från storstaden Memphis och trodde att alla hennes chanser till äktenskap var förbi vid 31 års ålder. Då träffar hon Henry McAllen, gifter sig med honom och skaffar familj. Men Henry har inte talat om att hans största önskan är att äga jord. En dag får Laura reda på att han har köpt en bomullsfarm utanför Greenville och hela familjen tvingas flytta till en fallfärdig gård utan några bekvämligheter överhuvudtaget. Dessutom flyttar Henrys far ”Pappi” med – en elak man som inte drar sig för att sätta käppar i hjulen för de övriga.

På gårdens mark finns också ett antal arrendatorer som mot att de hjälper till med bomullsskörden får ta del av den till en viss grad. Dessa familjer är fattiga och lever ofta under slavlika förhållanden med stora skulder till markägaren. En av familjerna är den afroamerikanska Jackson vars son Ronsel utgör en viktig del av berättelsen. Han har varit i Europa, levt soldatliv och där behandlats som en hjälte. När han återvänder till Mississippi får han återigen smaka på den utbredda rasismen som finns där. Detta trots att han har riskerat livet för sitt land.

Mississippi är som ”Niceville möter John Steinbeck”. Det är inte pittoreskt och gulligt som i Niceville, utan de sociala svårigheterna skildras på ett mer realistiskt sätt. Södern består inte bara av vackra plantagegårdar och Jordan utelämnar varken smuts eller orättvisor. I princip alla vita karaktärer har fördomar mot svarta fast i olika grad, vilket är upprörande att läsa. Det finns ingen heroisk Skeeter eller Atticus i sikte.

Men det är inte bara rasmotsättningar som behandlas utan även kvinnornas underordnade ställning och fattiga vita. Ett romantiskt triangeldrama gör inte saken mindre spännande heller. Och genom att flera berättarröster träder fram med olika perspektiv blir helheten rikare. Jag saknar dock en röst från romanens storrasister Ku Klux Klanarna. De förblir nedtystade och framstår bara som onda rakt igenom. Det hade varit intressant att få en mer komplex bild av hur de tänker genom att ge någon av dem en röst. Jag förstår dock hur svårt detta måste vara. Men hursomhelst, på det stora hela älskade jag och sträckläste Mississippi!

Stort tack till Historiska Media för recensionsexemplaret!

Jordan, Hillary (2008). Mississippi. Lund: Historiska Media, 2012.

Boktrailer:

Read Full Post »

”Den lille vännen” av Donna Tartt

Tur att man var ledig idag, för igår låg jag och läste klart det sista av Donna Tartts Den lille vännen till klockan 02.00 på morgonen. Ögonen svider för tillfället, men det var det värt. Jag är helt förtrollad och förundrad över att en bok kan vara så bra och att en författare kan vara så perfekt. Detta är helt klart en av de bästa romanerna som har korsat min väg någonsin.

Den lille vännen tar sin början i Mississippi i den sömniga lilla orten Alexandria. Det är 1960-tal och familjen Cleve håller just på att förbereda Mors Dag-middagen när den åttaårige Robin plötsligt saknas och senare hittas strypt hängandes från ett träd i trädgården. Denna fruktansvärda händelse ligger till grund för det som beskrivs i merparten av romanen.

Det blir 1970-tal och Robins syster Harriet är nu tolv år. Hon var nyfödd när hennes storebror mördades och minns inget av händelsen, men märker hur mycket familjen har påverkats. Pappan har flyttat permanent till Nashville och lever där med sin älskarinna medan mamman ligger inne på sitt rum dagarna i ända och äter pepparmintsglass och låter det svarta hembiträdet Ida Rhew sköta huset och barnen. Till familjen hör också en stenhård mormor och ett gäng originella gammelmostrar som fungerar lite som extramammor till systrarna. Harriet, en allvarlig och bokslukande pojkflicka med Mowgli-frisyr bestämmer sig för att med hjälp av bästisen Hely försöka lösa mordet på sin bror under sommarlovet, vilket leder till en mängd farliga situationer, bland annat när hon riktar in sina galna hämndaktioner på den amfetamintillverkande white-trash-familjen Ratcliffe.

Det är visserligen inte själva brottet som står i centrum i Den lille vännen, utan berättelsen om familjen och det ganska inskränkta samhället som byggs upp kring det. Lite som i världens bästa bok enligt mig; Dödssynden av Harper Lee. Gillar man den kommer man definitivt inte att bli besviken på denna bok. Karaktärerna är fulla av djup och Tartt målar upp ett samhälle fullt av underliggande rasism, trasiga familjer, våld och sociala orättvisor samtidigt som hon inte skuldbelägger någon särskild. Det är också en väldigt pricksäker skildring av barndomen och hur maktlös man är som barn, hur härliga och ansvarslösa sommarloven än verkar.

Kapitelen är ganska långa och känns lite som noveller. De handlar om samma personer och plats, men berättar små historier inne i historien. Och det är den lugna sydstatskänslan i 70-talsskrud som jag älskar. Hur Harriets syster Allison och hembiträdet Ida tittar på (den ursprungliga) vampyrserien Dark Shadows tillsammans. De gamla bilarna, syltorna, kolonialstilen på husen, de stora verandorna. De stekheta vägarna som kryllar av giftormar, mormoner och skumma predikanter från bergstrakterna i Kentucky, det otäcka religiösa sommarlägret, skräckserietidningarna. Allt är bara så nostalgiskt samtidigt som berättelsen har driv med både spänning och sorg, samt ett nervkittlande slut i ett förruttnat vattentorn som höll mig vaken länge.

Man blir engagerad helt enkelt. Men nu känns allt bara tomt och jag är rädd att andra böcker får svårt att leva upp till detta. I värsta fall får jag helt enkelt ta mig an Den hemliga historien så snart som möjligt. En rolig vetskap är även att Tartt är på gång med en sprillans ny roman!

Tartt, Donna (2002). Den lille vännen. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2003.

Read Full Post »