Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘Dan Rhodes’

Idag tänkte jag debutera i bokbloggsfenomenet veckans jerka! Denna gång lyder frågan: Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om?

Och självklart kan jag inte hålla mig från att svara, eftersom jag förra året upptäckte den hysteriskt rolige och smått galne engelsmannen Dan Rhodes genom boken Klappa händer små (läs min recension här).

Dan Rhodes föddes 1972, växte upp i Devon och bor i Skottland. Hittills har han givit ut sju böcker varav jag endast har läst en. Men är de andra lika skruvade och fantastiska som Klappa händer små tackar jag inte nej till att läsa fler.

Som sagt, det går inte att låta bli att skratta åt Rhodes något sarkastiska och mörka humor. Till exempel älskar jag hans parodiThe Lake Scene i Stolthet och fördom. Till slut har jag också hittat en människa som med mig delar samma förakt för Facebook, Twitter osv. och vägrar att använda dem. Enligt Rhodes är detta anledningen.

Han alltså även en blogg som naturligtvis är skriven på samma humoristiska sätt som hans böcker. Anledningen till att Rhodes blev författare var för övrigt för att kunna hitta en fru, vilket han senare gjorde. Och inte så ofta blir han fly förbannad om det litterära etablissemanget kritiserar hans böcker. Ett tag tänkte han till och med sluta skriva för den sakens skull.

Det senaste är att han precis givit ut en ny bok – This is life – om hur en ung student i Paris kastar en sten som råkar landa i bebisen Herberts (uttalas Air-Bear på franska, lol) ansikte, vilket leder till en rad händelser. Något att lägga till på önskeläslistan!

Vilka Dan Rhodes-böcker gillar du?

Read Full Post »

Äntligen fick även jag chansen att läsa boken som så många bokbloggare pratar om. Och vilken bok! Jag uppslukades så till den grad att jag helt glömde bort att föra anteckningar, som jag annars alltid brukar göra när jag läser. Men jag får försöka skriva ihop ett omdöme ändå.

Klappa händer små är en riktigt humoristisk skröna som går i mörkrets tecken. Den utspelar sig kring ett självmordsmuseum i Tyskland vars ägarinna har gjort om sin man till att likna idolen Pavarotti. Hennes mål är att hindra folk från att ta livet av sig genom att få dem att tänka om och ändra sitt beslut i och med utställningen. Hon är alltså övertygad om att hon gör en god gärning och vet inte om att mängder av olyckliga själar vallfärdar till museet för att få inspiration till att sedan ta livet av sig innanför dess väggar. Föreståndaren, en mycket otäck gammal man, tar i hemlighet hand om liken genom att överlämna dem till byns doktor, som är både nekrofil och kannibal. Samtidigt pågår ett triangeldrama i en liten portugisisk bergsby mellan den undersköne Mauro, hans like Madalena samt bagarpojken. Läsaren får även reda på fler sidohistorier och alla knyts de samman i slutet till en enhet.

Trots den surrealistiska känslan är det inget som är direkt overkligt. Allting i boken skulle kunna hända på riktigt. Budskapet, som jag uppfattar det, är också tydligt: balansgången mellan gott och ont. Det ger ett perspektiv och väcker frågor hos läsaren om vad som är moral och inte. Till exempel doktorn, som är en empatisk psykopat. Han vill bota människor av hela sitt hjärta, men äter de som redan är döda. Han är kapabel till att frysa ihjäl en katt i sin frysbox, men mår så dåligt när lappar om ”försvunnen katt” börjar synas på stan att han köper en ny kattunge till familjen. Men boken handlar också om att ta chanser och få ut det mesta av livet. Lite carpe diem, med andra ord.

Trots att Klappa händer små ger ett ganska så kusligt intryck till en början är den ofattbart rolig. Rhodes lyckas förrena allvarligt mörker med humor på ett mästerligt sätt. Jag både förfärades och skrattade högt flera gånger. Särskilt episoden med doktorns hund i parken är väldigt lustig enligt min barnsliga humors mått mätt. ^^

Summan av kardemumman är att jag älskar allt med denna bok: den skruvade, spännande och känslosamma handlingen, miljöerna som sträcker sig från små byar i Tyskland till bergstrakter i Portugal och de minst sagt originella karaktärerna. Det är fantasi på högsta nivå och för mig årets läsupplevelse. Vill också ge ett stort plus för snyggt omslag och fina illustrationer av Björn Öberg.

Stort tack till Basil Förlag för recensionsexemplaret!

Rhodes, Dan (2010). Klappa händer små. Östersund: Basil 2011.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.