Harry Potter og den lille, bevingede *censored*

På tal om gårdagens inlägg om roliga översättningar… Från början var det faktiskt min kära vän K som nämnde att den gyllene kvicken (liten, flygande guldboll som ingår i spelet quidditch i böckerna om Harry Potter) har ett ganska egendomligt namn på norska. Men det var först när jag läste Elis inlägg om översättningar som jag kom att tänka på det igen. Dock verkade det nästan helt osannolikt, så jag var tvungen och gå in och verifiera K:s påstående på Google. Och visst hade hon rätt! Denna beskrivning hittade jag på den norska Wikipedia-sidan om quidditch, på norska kallat ”rumpeldunk” (jag understryker att följande ordval inte är mitt eget påhitt, så att ingen kommer på att anmäla mig för obscent språkbruk).

Til slutt har man den lille, bevingede gullsnoppen som piler rundt i høy hastighet, og speideren forsøker å fange den. Hvis speideren fanger den, scorer han 150 poeng for laget sitt, og kampen er over.

Snoppen har noe som kalles ”hudminne”. Det er fordi det kan bli krangel om hvem som tok gullsnoppen, og da kan snoppen avsløre hvem av spillerne som først fikk tak i snoppen. Fordi snoppen har hudminne er det viktig at den som bærer snoppen ut på rumpeldunkbanen bærer hansker.

Ja, det kanske bara är jag som är extremt barnslig och har dålig humor, men jag tycker att detta är vansinnigt roligt. No offence till våra norska vänner, men det här gjorde verkligen min dag. Man kanske ska ta och läsa Harry Potter på norska? En sak är i alla fall säker -  rumpeldunk med flygande gullsnoppar låter som ett spel man ska passa sig för…

Read Full Post »

Roliga Millennium-översättningar

Det har varit mycket bokomslag på tapeten i bokbloggarna på senaste tiden. Idag fastnade jag dock lite extra för ett inlägg på Lingonhjärtas blogg om de argentinska omslagen till Stieg Larssons Millennium-trilogi, spanskfreak som jag är. En betydande del av den svenska bokbloggsvärlden verkar förfäras över olämpligheten i dessa smått surrealistiska omslag, men jag stör mig faktiskt mer på den spanska översättningen av originaltitlarna, som kan tyckas vara mer komplicerad än nödvändigt, men också ganska rolig:

1. Los hombres que no amaban a las mujeres (”Männen som inte älskade kvinnor”).
2. La chica que soñaba con una cerilla y un bidón de gasolina (”Tjejen som drömde om en tändsticka och en bensindunk”).
3. La reina en el palacio de las corrientes de aire (”Drottningen i vindpustarnas palats”).

Min favorit är utan tvekan bensindunken.  I och för sig kan det ju vara så att det inte låter så illa för en spansktalande, men det är ändå översättarens jobb att tolka texten på ett sätt som speglar originalet så mycket som möjligt. Kollar man på Stieg Larssons spanska Wikipedia-sida finns det i bibliografin även en notis om hur den ”bokstavliga” översättningen av boktitlarna skrivs, så visst hade man kunnat göra på ett annat vis. Däremot är det inte alltid möjligt att översätta helt bokstavligt från ett språk till ett annat. Till exempel Luftslottet som sprängdes vore svårt att översätta till spanska utan att det låter ansträngt och konstigt, men medelvägar finns. Kanske tyckte man att dessa titlar lät mer ”flashiga” och intressanta. Översättaren hade säkert någon vision som jag är för trångsynt för att se. Enligt Lingonhjärta är denna typ av översättning dock vanlig i Argentina, men för rättvisans skull bör även nämnas att just dessa boktitlar har samma översättning i Spanien till exempel.

Det här med översättning av titlar är annars ett väldigt intressant fenomen. I Sverige översätter vi ju sällan filmtitlar, som ofta får ha kvar sin engelska originaltitel. Här är ju engelskan så utbredd att det inte brukar vålla några problem. Vissa menar dock att det kan hota svenska språkets ställning att översätta allt mindre till svenska och låta engelskan ta över i allt fler domäner. Boktitlar verkar dock för det mesta översättas här – och det ibland med ganska roliga resultat! Vet ni om någon boktitel som enligt er har översatts helt galet?

Read Full Post »